Det här med att reagera

Överallt kan man läsa om Engla och hennes öde, om minnesstunder,om hur hon var , hur mamman mår osv.
Jag var i affären för ett par veckor sen med min dotter och på varenda förstasida står det om Engla, impulsiv som jag är kommenterar jag detta högt i affären , folk vänder sig om och tittar konstigt naturligtvis så jag frågar: Blir ni inte förbannade när ni ser det här?
Fyra stycken står i kön och alla svarar att de inte tänker på det så mycket eller att de inte försöker läsa om det, allt för att undvika att reagera......................VARFÖR?
Enligt mig är det mer normalt att svära åt rubrikerna, att bli fly förbannad och att visa det då det som hände är så enormt upprörande. De flesta tycker att om man skulle reagera på allt skulle man bli galen.........................HALLÅ.......... det är en galen värld lägg lite energi på dessa saker.
Det är svårt att förebygga sådanahär händelser det kan jag hålla med om men folk är så förbannat blåögda, nu bor jag på ett ställe där vi är enormt skyddade från sådanahär händelser men jag är den nojigaste mamman på en radie av 54 mil, jag vägrar vara blåögd.
Andra menar på att man inte ska skrämma upp barnen, än en gång VARFÖR? Det är väl bättre att dom är lite rädda så att de har en inbyggd försvarsmekanism än att de blindt litar på varenda människa..........visst jag önskar också att världen såg annerlunda ut MEN DEN GÖR INTE DET! Man måste anpassa efter det man inte kan förändra.
Dessutom kan man tycka att dagspressen borde lägga in skriverier om hur vi skyddar våra barn, försöka hjälpa till mer i förbyggande syfte, likaså svenska folket i allmänhet, börja prata med grannar, med folk, börja synas och höras i grannskapet, ju fler som vet vem du är och dina barn desto fler har ögona öppna.
Det är jättefint med minnestunder och dylikt för Engla men det hjälper inte henne eller hennes mamma....................nej hörni ni måste börja noja och reagera och bli handlingskraftiga för era barns skull!